*ett år senare*

"Vad hände?" sa Elias virrigt.

"Du har sovit i ett år. Du är normal. Jag sa ju det, du drömde, i drömmen gjorde du dig normal!" sa mamma. Allt var ungefär som valnigt. Han var tolv. Sara var 7, och då kom hon ut och kramade Elias.

"Vänta. Jag slogs. Mot... en varulv. Det var min morbrors morbror, jag slogs mot honom. Men en kråka kom, en svart, den såg ledsen ut.

De båda försökte döda mig. Men jag dödade dom istället. Kråkan blev en fin vit duva. Allt blev från mörkt och ensamt till en trevlig liten by. Jag lärde känna alla. Duvan, gjorde mig normal. Och i drömmen blev morbrors morbror en legend. jag vet inte vad som hände, det var ett svagt minne. Och juste, jag  bodde hos en snäll gumma, som gav mig mat och jag fick sova där. Drömmen var ganska härlig. Fast jag slogs i flera dagar, kommer jag ihåg. Jag var blond och hette.. Romeo.. nej, jag vet  inte, det var... Det var ju Jonathan jag hette."

"Så kan det hända, såja, dags för skolan!" sa mamma.

Elias levde vidare i 88 år till, som en helt valning människa, och dog, som en legend, han med.

Hans bästa vän i hela livet, var Wille.

HOPPAS NI GILLADE DENNA BERÄTTELSEN! OCH KOMMENTERA VAD NäSTA SKA HANDLA OM